Ken Cantrell
"Jag
gick ensam med Jesus vid min sida fram och tillbaka genom 12 m höga eldsflammor
i 35 min. utan att ta någon skada."
EXPLOSION PÅ HANGARFARTYGET U. S. S. LAKE
CHAMPLAIN DEN 7 AUG. 1953. ETT FLAMMANDE INFERNO AV HELVETE OCH DÖD
SLÄPPTES LOSS - MED 16 BESÄTTNINGSMÄN I KATAPULTRUMMET.
EN AV BESÄTTNINGSMÄNNEN, KEN CANTRELL,
BESKYDDADES AV DEN HELIGE ANDES ELD:
"JAG ÖPPNADE DEN GLÖDHETA DÖRREN.
GUD SA TILL MIG ATT INTE VARA RÄDD, UTAN ÖPPNA DÖRREN OCH GÅ UT.
JAG GICK FRAM OCH TILLBAKA OCH BAR EN OCH EN AV DE FÖRBRÄNDA KROPPARNA UT
IFRÅN "DÖDS-SMÄLTUGNEN" MEDAN KÖTTET FÖLL AV DERAS BEN. "
Efter att ha läst Franklin Halls bok om fasta, "På grund av
din otro", började jag en 21 dagars total fasta (endast vatten).
På tionde dagen kände jag en varm helande substans komma över hela
min kropp.
Gud gav mig ordet i Luk. 10: 19. Ingenting kunde skada mig. Dag
för dag blev "kraft-dräkten" starkare på min kropp. Jag upplevde
det likadant som de i den övre salen, Apg. 2:3: "Tungor såsom av
eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på dem, en på
var av dem." De satte sig på mig också.
Jesus sade i Luk. 24:49, att det skulle hända. Orden i Ps. 118:17
kom också upprepade gånger till mig. "Jag skall icke dö, utan
leva och förtälja Herrens gärningar." Jag lärde mig sedan, att det
var dopet i den Helige Ande, som hade täckt mig och skyddat mig
från död och förstörelse. Detta var innan, jag upplevt, vad
som stod i Apg. 2:4.
Explosionen hände i Medelhavet utanför Gibraltar kl. 11:03 den 7 aug.
1953. Joe och Don stod längst ifrån enda dörren till rummet,
när explosionen hände. Joe Carnes ramlade ihop och hans kött
föll från hans ben. Så gick jag mot en annan. Denne hade varit Don Hatcher.
Han var utbildad i elektronik och det hade varit hans jobb. Han
assisterade mig med P.A. systemet. Jag tyckte mycket om honom på något
sätt men jag lyckades inte få honom omvänd till Jesus. Jag
försökte och försökte men förgäves. Jag tror, att om han hade
blivit frälst, hade nog Gud på något sätt skyddat honom från
flammorna. Han ville inte dö och han skrek rakt ut, när eldens dödsarmar
vrålade emot honom. Don försökte förgäves att komma ifrån dess dödliga
räckvidd men flammorna var helt över honom. De uppfyllde hela det
10-15 meter långa rummet. Ingen skulle ha kunnat fly, mig
inberäknad, utan att det skulle vara övernaturligt. Lägg märke till
hur högt flammorna och röken slog upp genom flygdäck.
Det tog sju månader att reparera skadorna på katapultrummet. Metallen,
kontrollventilerna och manöverpanelen var fullständigt nedsmälta.
Allting fick ersättas.
En annan av pojkarna var jag också nära bekant med,
Elbert Schaeffer. Han hade häftigt humör och ville alltid slåss.
Han slogs mycket med de andra pojkarna. Jag talade om för Elbert, att
Jesus kunde ta bort hans lust till att slåss men det struntade han i. Han
försökte t.o.m. att slåss med flammorna, fäktade ursinnigt med armarna
men det hjälpte inte. När jag bar var och en av kropparna från
dödsrummet, kunde de inte under några villkor identifieras.
Deras kroppar var så brända utom all igenkänning att de inte ens liknade
mänskliga varelser.
Jesus var så nära och jag kände den Helige Andes kraft så stark över
mig (Apg. 1:8) att denna övernaturliga Helige Andes kraft hindrade mig
från att bli rädd och från att bli skadad.
Thomas Moore var en normalt byggd man. Jag försökte att vinna
honom för Jesus. Han svarade i förbigående att det var gott om tid
än.
Min närmaste vän, Joe Carm som satt bredvid mig då explosionen
inträffade började att krympa ihop i lågorna. Hans huvud krympte så
det liknade en dvärgmumie. Likadant skedde med de andra och jag såg deras
kroppar förbrännas.
Med fasa såg jag alla 15 besättningsmännen dö mitt för mina ögon. Det
var på 17:e dagen i min fasta.
Gud gav mig övernaturlig syn i flammorna, som stekte
mina kamrater till döds. Jag förstod inte innebörden av den kraft
som min käre Jesus hade utrustat min kropp med. Först var
det alltför otroligt att elden skulle vara äkta för jag kunde inte
känna minsta hetta fastän flammorna omvävde mig från alla håll. Därför
förstod jag inte att elden skadade mina kamrater fastän deras kött
förtärdes mitt framför mina ögon.
Ken Cantrell
***
"Jag var förste officer då denna olycka hände då Ken
Cantrell upprepade gånger gick genom flammorna. Jag såg Ken
gå fram och tillbaka till rummet. Han bar ut 15 kroppar som hade
varit hela den besättning, som arbetat tillsammans med honom. De var
alla döda och omöjliga att känna igen. De såg ut som helstekt kött.
Jag försökte att stoppa Ken när han gick ut och in i
"smältugnen". Jag försökte att stoppa honom utanför dörren och
kom då för nära ingången till rummet och blev bränd och måste komma
under behandling. Elden hade ingen verkan på Cantrells kropp. Han verkade
vara en övermänniska och mattades inte av i sin strävan att bära ut
kropparna.
Jag såg när läkaren undersökte Cantrell sedan elden var släckt. Det
fanns inte det minsta fel på hans kropp. Cantrell ombads av läkaren att
komma till sjukhytten på observation. Jag såg med egna ögon en
sjuk pojke stiga upp och vara frisk när Cantrells skugga
närmade sig honom. Det kom mig att tänka på Petrus' skugga som helade
de sjuka, berättat i Apostlagärningarna."
Lt. Jim Brown, U.S.N.
Ret. Spokane, Wash.
***
"Jag var stationerad med Ken Cantrell ombord på U. S. S.
Lake Champlain. Jag var vittne till hur Cantrell gick genom eld
och plockade upp döda kroppar med kött så bränt, att jag såg
hur det föll från benen. Hela besättningen på 15 personer dog i elden.
Jag hade vakten från 20:00 - 24:00 i den avdelning av fartyget där
Cantrell sov. Klockan var omkr. 23:00 på kvällen den 6 aug. 1953,
kvällen före explosionen. Cantrell hade inte ätit något den
dagen. Jag gick bort till Cantrell och sade till honom att släcka
Ijuset. Det var efter det klockslag, då Ijuset skulle vara släckt.
Han sa, att han hade inget lyse på. Det trodde jag inte på. Jag
gick dit han låg och kunde knappt tro mina ögon. Ljus strålade ut
ifrån Cantrells kropp. Jag hade läst om, att Ijus utgick från en man
i Bibeln, en profet som hade fastat i 40 dagar. Jag förstod, när
flammorna inte skadade Cantrell, att det var detta övernaturliga
skydd av Guds Eld, som bevarade honom från att bli bränd."
Bill Harris,
Portsmouth.
___________________